Förskola – löser det sig själv?

 

Tiden då staten stod för alla beslut är förbi. Skolval, vårdval, pensionsval och så vidare. Vad dessa begrepp har gemensamt är framväxten av valfrihet. Det som under folkhemmets glansdagar var självklarheter är nu relativa ställningstaganden. Privat eller allmänt? När det gäller de små barnen så var namnskiftet från dagis till förskola en markör. Var barnet ska vara är inte längre endast en fråga om närhet och vad som är mest praktiskt, det handlar även om vad som är lämpligt och gynnsamt.

Detta har lagt ett stort ansvar på föräldrarnas axlar. Det är inte ovanligt att man prövar ett flertal förskolor innan man hittar en som känns rätt. Därför kan man förvänta sig att behöva såväl inleda som avsluta inskolningen ett flertal gånger. Men vad är alternativet? Att i blindo skickas in det egna barnet i ett system som man inte vet något om. Tänk dig att applicera samma tankesätt på den present du köper till barnet för dess födelsedag. Ingen köper väl något på måfå och hoppas att barnet blir nöjt? Säg mig det barn i förskoleålder som skulle uppskatta en stötdämpare till en Nissan Datsun i present. Varför ska vi då inte ta valet av förskola på lika stort allvar?

Kanske kan det vara en bra idé att se valet av förskola som en chans att inte bara hitta det bästa för ens eget barn, utan även som en chans att lära känna barnet bättre genom att uppleva hur det på egen hand navigerar i en ny miljö. Om man ser det som en möjlighet att hjälpa barnet stå på egna ben så blir det en pågående upplevelse som för båda närmare. Visar det sig att den aktuella förskolan inte är rätt för barnet så är det bara att försöka igen. Se det inte som ett misslyckande. Fundera istället på vilka behov barnet har, och hur dessa bäst tillgodoses för att det ska kunna växa i sig självt.