Att hantera döden som vuxen

En del av att bli vuxen är att tampas med de stora livsfrågorna som gör ont, och som man kanske inte egentligen vill ta tag i. Det kan vara lite simplare grejer, som att betala skatt, ha en egen lägenhet, att ta hand om en bil, deklarera, och mycket annat som i slutändan inte är så jobbigt, bara läskigt till en början.

Sen har vi det som vi alla kommer möta, och som aldrig blir lättare att hantera, oavsett hur många gånger vi utsätts för det: döden. Att förlora en familjemedlem, ett husdjur eller en nära vän – till och med bekanta! – innebär en outhärdlig sorg som är svår att beskriva, ännu svårare att kontrollera, men oavsett något vi alla måste lära oss att hantera – varje dag efter att ett dödsfall inträffar, till den dagen då vi själva försvinner från jordens yta.

Det är ett enormt faktum som ruckar på de existentiella grundvalar som man lär sig att stå på när man växer upp genom åren. Det går att skämta om, och man tar lättsamt på döden med stort D – tills det slutligen sker, och man förlorar någon man alltid haft nära, permanent.

Jag har ganska nyligen förlorat någon mycket nära till mig – men jag har under denna jobbiga period haft kontakt med en begravningsbyrå i Stockholm som skött allt med bravur – allt från planeringen av begravningen till känslomässigt stöd för mig och min familj. I såna här fall kan man inte riktigt be om mer. Allt jag behöver är närhet och förståelse, och framförallt tid för att bearbeta sorgen, och det känner jag att jag får nu.

Döden är för alla åldrar – även om du blir vuxen så kommer det inte bli enklare. Den slår lika hårt till ändå.